Vimmerby-Linköping en framtidsfråga

Öppet brev till Kalmar Läns Trafik.
När ni nästa gång upphandlar trafiken på Stångådalsbanan, Vimmerby-Linköping, se till att vikta fler variabler än bara "pris".
Jag vet att det är miljontals kronor, men det är också miljontals kronor för era passagerare.
Man hör den ena hårresande historien efter den andra, om passagerare som får lifta, får åka buss, och som ser sina anslutningståg sticka iväg på grund av förseningar.
Vikta nästa gång "kvalité" högre än pris. Det är tvunget.
Hur snabbt ni hinner bygga upp både ert och Veolias varumärke igen återstår att se.
Förtroende tyar lång tid att bygga upp, men kort tid att riva.

Det finns flera uppenbara fördelar för kollektivt resande, inte minst för att öka tillgängligheten till låga kostnader för resenären och minska miljöproblemen. Kollektivtrafikens huvuduppgift är att åstadkomma en grundläggande tillgänglighet till arbete, utbildning, vård och kultur/nöje.
Hela resekedjan består ofta av olika transportsätt där kollektivtrafiken kan användas på en eller flera delar.
En sammanhängande infrastrukturpolitik måste ha som mål att hela systemet skall fungera för resenären och att alla inblandade aktörer samarbetar när det gäller information, taxesystem, tidtabeller, bytespunkters utformning och lokalisering m.m. Ansvariga huvudmän och operatörer inom kollektivtrafiken bör ha drivkrafter att samarbeta för att förbättra kollektivresandet.

KLT måste se till att i framtiden ha ett väl fungerande samarbete med Östgötatrafiken. Trafiken från Vimmerby mot Linköping är betydande och vi måste kämpa ännu hårdare för att få investeringar på Stångådalsbanan så att pendligen kan gå ned till 45 minuter högst.
Vi måste få riksväg 34 utbygd mellan Vimmerby och Linköping, helst i 2+1-väg så bilpendlingen kan fungera snabbare. Inte minst för det ökat antal besök av turister vi väntar oss i framtiden. För Gullringens samhälle är det ännu viktigare då industrin där har möjlighet att expandera och behöver arbetskraft, en arbetskraft som sedan kanske väljer inflyttning till samhället.
Att Vimmerby-Linköping måste ha bättre kommunikationer är en framtidsfråga för oss i Vimmerby kommun.

Varför inte vända på steken?

Magnus Gustafsson (m) i Gullringen väcker i ett blogginlägg en intressant idé för Vimmerby kommun att praktisera.

Runt om i tätorterna klagar restaurangnäringen på bristande kundunderlag och konkurrens från skolorna. I åtminstone Storebro har den konkurrensen varit påtaglig.
Vad skulle hända om man vände på steken; att kommunen lade ut skolmaten på entreprenad och köpte sin mat av restaurangerna istället, och kunde göra ett underlag för deras existens?

Så här skriver Magnus bland annat:

"Vad kan vi politiker göra för att stödja utvecklingen av Gullringen? Jo, vi
skulle t.ex. kunna lägga ut skolmaten på entreprenad, eller göra en upphandling
av lokalt lagat mat. Det skulle innebära att arbetstillfälle skapas och
drivkraften i Gullringen förstärks. Det finns redan matentreprenörer och med
dagisbarn och skolans elever så växer deras verksamhetsbas under den tid på året
när turismen än så länge är låg. Det skulle innebära tryggare jobb året runt,
och det skulle innebära att SKANSKA skulle få tillgång till en lokal restaurang
för sina anställda och kundbesök i Gullringen. "

Varför har politikerna så svårt att tänka i dom banorna? Istället ska allt drivas av kommunen. I princip skulle det mesta kunna drivas av företagssamheten. Jag är för en allmän vård, skola och omsorg. Men jag är också för alternativa driftsformer i privat/kollektiv regi. Inte för att utveckla ett A- och B-lag. Utan för att bara skapa ett A-lag, för det blir följden när allmän och privat näring mäts mot varandra; båda höjer sin nivå.
Det mesta i Vimmerby kommun skulle vi i princip kunna lägga ut på entreprenad.
I Vimmerby finns en borgerlig majoritet som borde kunna tänka mer i dom banorna. Men för vissa är det väldigt, väldigt svårt.
(Läs Magnus inlägg här.)

Om att gasa och bromsa i politiken

Känner du någon Vimmerby-politiker vars parti har bra idéer om sjukvården?
I så fall tillhör du de nära femtio procent av svenskarna som kan ange ett parti som har just bra idéer om sjukvården - andra hälften känner inte till något sådant parti...
Ungefär samma fördelning är det när svenskarna ska peka ut politiska partier som har bra idéer om friskvård...
(Källa: Kairos Futures långtidsstudie "Opinion Hälsa" som publiceras i april och som man släppt några lösryckta rader ur i ett nyhetsbrev.)

Att landstinget genom åren, ur ett Vimmerby-perspektiv, misslyckats med vårdutbudet är ställt utom all tvivel. Vi har gått ifrån att ha ett eget sjukhus till att ha en vårdcentral.
Vårdutbudet har fokuserats till Västervik och Kalmar och om nästa steg är att fokusera den till Linköping lär väl både Västervik och Kalmar få större insikt i hur vi har det som ligger lite bredvid.
Det är diskussion på nivån om vi ska åka själva eller få ambulans, hur många ambulanser det behövs etc.
Egentligen handlar det om vad vi får för vårdkvalité, hur snabbt och hur rätt den kommer till oss, och hur effektiv den är.

I min värld skulle jag vilja se större vårdcentraler i alla kommuners centralorter, som skulle klara 90 procent av alla de hälsoproblem som kan uppstå. Dessa vårdcentraler ska skötas av kommunerna så stora samordningsvinster kan göras med barn- och äldreomsorg samt skola.
Sedan skulle dessa kompletteras med stora regionala, statligt drivna sjukhus där alla experter fanns. För om jag blev allvarligt sjuk är det meningslöst att ta resan till vårdcentralen i Vimmerby, via Västervik, Linköping och därefter Karolinska.
Det räcker med Vimmerby och därefter Linköping.
Att ha en extra politikernivå i form av landsting tycker jag är slöseri.

Sjukvården tror jag, och det bekräftas också av undersökningar, är en mycket viktig fråga för svenskarna. I Vimmerby drevs sjukvårdsfrågorna hårt av forne chefredaktören och centerpolitikern Ingmar Karlsson, som slogs med namninsamlingar och spränglistor för Vimmerby Sjukhus.
I backspegeln får man ge Karlsson rätt i hans farhågor; Vimmerbys sjukvård har inte mått bra sedan neddragningarna började.
Om vi går så långt tillbaka i tiden som vid landstingssammanslagningarna; när norra och södra länet skulle slås ihop så sa min framlidne far när vi diskuterade politik hemma, att södra landstinget lovade att norra landstinget skulle vara helt orört och få samma prioritet som södra länet, trots att sätet var Kalmar.
Vi kan också se där att det inte blev så.
Säkert kan de mindre tätorterna säga samma sak när Vimmerby blev storkommun; löften som senare sveks.

Man måste förstå sammanhangen med offentlig- och privat service. Neddragningar leder till andra neddragningar och satsningar leder till nya satsningar. Börjar man montera ned så är det enkelt att montera ned ytterligare ett steg och ännu ett steg.
Ibland måste man montera ned, men viktigt är att man då samtidigt monterar upp. Att både bromsa och gasa. Det kallar jag att vara flexibel, förändringsbenägen och följsam mot omvärlden.

För att ett företag ska etablera sig i en ort måste man ha en service och andra etableringar en bit över toleransgränsen. Och den gränsen är ganska hög för ett företag, men låg för en politiker.
Jag tror att den långsamma avvecklingen av sjukvården i Vimmerby har lett till att den finns med i bedömningen av etableringar, som ett minustecken, precis som en skola i Djursdala finns med som ett plustecken när folk ska fundera på om man ska flytta dit.

Som blivande kommunpolitiker i Vimmerby vill jag se helheten, engagera mig i de viktiga strukturfrågorna oavsett om det gäller polis och sjukvård, som styrs från Kalmar, eller om det gäller bygdeskolor som styrs från stadshuset.
Jag vill ställa om, både gasa och bromsa, och anpassa, förändra och förnya.
Det finns andra sätt att tänka än de som nu praktiserats.
Vi måste få ett helhetsgrepp över Vimmerby kommun - "bypolitik" är inte enbart att slåss för sin egen by, det är att slåss också för sina närmaste grannar. Vad kan vi göra tillsammans? Kan vi dela kostnader, utbud, administration
Vi måste tänka nytt!

STOREBRO med flera små tätorter

Storebro har varit på tapeten senaste månaderna då en av samhällets främsta kämpar, Inge Teodorson, med flera arrangerade ett möte om Båtbyggarskolans framtid.
Det som fattas är givet för de flesta:
Man måste marknadsföra Båtbyggarskolan som utbildning, välja målgrupp, starta kampanj och satsa. Inget skepp kommer tillbaka om man inte först ser till att det kommer ut och får vind i seglen. Stillestånd är inte lösningen.
Men jag tycker frågan är mycket större.
Hela Storebro borde marknadsföras. Här finns ett samhälle på litet pendlingsavstånd mellan en simhall (Hagadal) och en skidbacke (Kisa) och däremellan skolor, idrottshallar, ishall, ridhus, köpcentrum, etc. För en storstadsbo är det enormt.
Lägg därtill att man kan köpa hus vid vatten, och dessutom mycket prisvärt.
Vad samhället måste göra är att se till att den närmaste allmänna servicen är på en acceptabel nivå. Räddningen är oftast inte att antingen bromsa eller gasa, utan man måste både ock. Bromsa kostnader som inte är relevanta och gasa med riktade satsningar. Man måste släppa prestigen och söka samarbeten; med Hultsfred, med befolkningen, med föreningsliv, med privata entreprenörer.
Storebro har en unikitet som mängder av människor skulle uppskatta.
Man kan hitta motsvarande i varje tätort i Vimmerby kommun; Tuna, Frödinge, Locknevi, Pelarne, Djursdala, Södra Vi, Gullringen.
Min åsikt: Skapa en samhällsförening i varje mindre tätort i kommunen, utveckla tillsammans med politiker och tjänstemän ett tillväxtprogram för Vimmerbys små tärorter för en 10-årsperiod, jobba fram förslag ända till verkställighet och se till att alla nämnder och styrelser känner till och stödjer programmet.