Varför inte vända på steken?

Magnus Gustafsson (m) i Gullringen väcker i ett blogginlägg en intressant idé för Vimmerby kommun att praktisera.

Runt om i tätorterna klagar restaurangnäringen på bristande kundunderlag och konkurrens från skolorna. I åtminstone Storebro har den konkurrensen varit påtaglig.
Vad skulle hända om man vände på steken; att kommunen lade ut skolmaten på entreprenad och köpte sin mat av restaurangerna istället, och kunde göra ett underlag för deras existens?

Så här skriver Magnus bland annat:

"Vad kan vi politiker göra för att stödja utvecklingen av Gullringen? Jo, vi
skulle t.ex. kunna lägga ut skolmaten på entreprenad, eller göra en upphandling
av lokalt lagat mat. Det skulle innebära att arbetstillfälle skapas och
drivkraften i Gullringen förstärks. Det finns redan matentreprenörer och med
dagisbarn och skolans elever så växer deras verksamhetsbas under den tid på året
när turismen än så länge är låg. Det skulle innebära tryggare jobb året runt,
och det skulle innebära att SKANSKA skulle få tillgång till en lokal restaurang
för sina anställda och kundbesök i Gullringen. "

Varför har politikerna så svårt att tänka i dom banorna? Istället ska allt drivas av kommunen. I princip skulle det mesta kunna drivas av företagssamheten. Jag är för en allmän vård, skola och omsorg. Men jag är också för alternativa driftsformer i privat/kollektiv regi. Inte för att utveckla ett A- och B-lag. Utan för att bara skapa ett A-lag, för det blir följden när allmän och privat näring mäts mot varandra; båda höjer sin nivå.
Det mesta i Vimmerby kommun skulle vi i princip kunna lägga ut på entreprenad.
I Vimmerby finns en borgerlig majoritet som borde kunna tänka mer i dom banorna. Men för vissa är det väldigt, väldigt svårt.
(Läs Magnus inlägg här.)

Vem är lägst och vem är högst?

Debatten om reformen Hushållsnära tjänster, RUT, biter sig fast och blir sannolikt en valfråga. Jag trodde i min enfald att det inte skulle bli så.
Grunden är givetvis ideologiska skillnader.
Inte minst inläggen på denna blogg visar, typ "vem vill städa åt någon annan, i någon annans hem?", att det finns motstånd mot vissa yrkesgrupper.
Jag har så svårt att se detta.
Själv äger jag en restaurang och ett hotell.
Jag har inga problem med att åka hem med mat till någons hem, duka upp, servera och ta hand om disken efteråt. Inte heller min personal.
På denna blogg skriver signaturen Usain:
"ROT är helt ok, men med RUT är det svårare. Sammantaget ger förmodligen RUT ett positivt bidrag till ekomomin, men på den sociala/moraliska sidan blir det tveksamt. En ROT-hantverkare känner inget underläge i att arbeta i ett hem, snarare tvärtom har de en hög svansföring och det är tillfälliga inhopp. Med RUT kommer det gamla herrskap-tjänstefolkproblemet fram och pigdebatten. Det är lite för privat att städa i en annans hem och "pigan" är klart den svagare parten. Så frågan är om man med mina skattemedel ska subventionera hemstädning? Är du för fin att ta hand om din egen skit frågar sig nog mången skattebetalande arbetare? Vem som vinner i valet -10 på den frågan återstår att se. "
Utifrån detta resonemang kan vi inte ha ett enda serviceyrke i landet.
Hemtjänsten kan inte finnas - du betalar ju faktiskt för den ur din egen plånbok när du betalar skatt. Men det ses inte så.
Catering, restaurangservice kan inte finnas - du får din middagsdisk uppdiskad ("lite för privat?") - och betalar för den ur din egen plånbok. Men om du betalar till en restaurang är det annorlunda.
Vad händer med alla de bilrekonditioneringsföretag som "städar skiten" ur din egen bil? Mot betalning. Är inte din bil, ditt kök, din diskho lika privat?
Innebär vänsterideologin att vi inte ska betala för något enda i vårt privata hem, och att den som utför det inte har ett värdigt jobb, ja då ska hela omsorgssektorn omprövas.
Varför ser inte vänsterns folk att de betalar ur egen ficka även när utövaren betalas med skattemedel? Hemtjänsten är väl i högsta grad privat! Man är ju inpå kroppen på sina kunder.
Var är skillnaden: betalningen, utförandet, leveransen, företagsformen?

En annan vinkel:
Om jag köper ett frimärke - är det inte mina pengar längre då?
Svaret är att det är mina pengar tills brevet levererats, först då tillfaller pengarna posten. Visst har Posten pengarna i handen, men jag kan rättsligen kräva dom tillbaka.
Enda undantaget till denna princip är offentliga sektorn. För till den måste jag betala vare sig jag får tjänsten utförd eller inte. Det kallas solidariskt betalningsansvar för vår gemensamma välfärd, och jag kan förlika mig med detta. Pengar är inte allt i världen, och folk gör så gott de kan.
Men även den som betalar så lite som 100 kronor i skatt på ett år vill ha ut något för den hundringen. Att de som betalar 100.000 i skatt på ett år vill ha ut något för detta är självklart.
Ideologiskt skiljer vi oss här, tror vänstern, och menar att den som betalar lite i skatt är nöjd med offentliga sektorn och den som betalar mycket skatt, är missnöjd.
Så är inte fallet. Samtalar man med vanligt folk så tycker de verkligen att prestationen generellt inom sjukvård, omsorg etc inte är prisvärt i offentlig sektor (skiljer sig också mellan landstingen, exempelvis mellan småstad-storstad) , medan de tror att den skulle vara det i privat sektor. Antalet mänskliga misstag är procentuellt nog lika stort i båda driftsformerna.
En lyhörd politiker måste dra en slutsats och erbjuda både ock för att se om konkurrensen kan dra upp prisvärdheten hos båda.

Statskapitalism
En höginkomsttagare förlikar sig med att hon får betala 60% i skatt och mer, om hon får något för pengarna.
Av någon outgrundlig anledning vill inte vänstern detta, man vill ideologiskt ha ett enda alternativ och prisvärdheten ska inte bedömmas av kunden, utan av politiker som taxerar ut priset utefter kostnader, inte utefter prestation.
Detta är den stora skillnaden mellan blått och rött och den är helt avgörande för allas välfärdsutveckling, även de röda väljarnas.
Sätter man in detta resonemang i RUT-debatten finner man att skälet till att vänstern säger nej är just att man vill ha in RUT-pengarna till staten, som ska bestämma vad/vilka tjänster som ska utföras och till vem. Utan konkurrens.
I debatten tar man till argumentet att "ingen vill utföra jobb i någons privata hem" - trots att det sker idag i offentliga sektorns regi.
Det handlar inte om "arbete i privata hem", det handlar om något jag vill kalla för statskapitalism: makt åt en politik- och byråkratorganisation som inte konkurrensutsätts och inte är kundstyrd. Privata alternativ kan blottlägga skillnader i utövandet, i ledarskapet, i ägandet, i medarbetarinflytandet - därför säger vänsterideologerna nej.
Någon som drar paralleller till Kina och Googles kamp där...?
Något vänstern inte förstått är att marknaden är kundstyrd. Så i diskussionen vem som är lägst och vem som är högst så är svaret många gånger att kunden står högst.
Och om diskussionen handlar om ett företag så är det det kompetens- och viljestyrt vem som är högst eller lägst.
Det skulle gynna alla om också offentliga sektorn kom in under marknadens villkor.

Landstinget är till ingen nytta...

Landstinget satt på Gränsö i Västervik i veckan och diskuterade vård bland annat.Här i Vimmerby driver landstinget vår vårdcentral (sjukhus vill vi gärna säga i Vimmerby) och vår folkhögskola. Sjukhuset har man år efter år nedmonterat till en vårdcentral.
(Kuriosa: man kan följa en del landstingspolitiker på webben där de sitter och twittrar eller bloggar, undrar om de vet att folk verkligen läser det de skriver... Googla gärna dina landstingspolitiker och koppla upp dig till deras blog eller twitter, det ger en bra bild av hur fokuserade de är och hur de tänker.)
Jag har precis fått en tidning i handen som Roxx gjort åt ett privat vårdföretag/koncern i Sverige.
Detta lovar detta privata företag som driver vård- och hälsovårdscentraler, mödravårdscentraler. barnavårdscentraler och specialistmottagningar:
- Du får tillgång till bra och öppen vård, på de tider som passar dig bäst.
- Du får kunnig och serviceinriktad personal som sätter patienten i focus.
- Det är enkelt att komma i kontakt med oss, våra mottagningar har generösa öppettider.
- Det är lätt att komma fram till oss på telefon.
- Det finns bokningsbara akuttider redan samma dag.
- Det finns drop-in-mottagning samma dag.
- Du har möjlighet att boka tid via internet på många av våra enheter.
Låter det inte jättebra?
Genom Vårdvalet har vi idag möjlighet att välja vård och vårdgivare.
Så här skriver man i tidningen:
"Primärvården är den nära och vardagliga sjukvården på vård- och hälsocentraler. Den tillgodoser de flestas behov av vård och omsorg. Målet med vårdvalssystem är att ge patienterna större inflytande, genom att fritt kunna välja mellan alla av landstingets godkända vårdleverantörer. Patienten väljer sin vård- och hälsocentral genom aktiv listning."
Detta har öppnat för privata vårdgivare och kanske vi är på väg till ett samhälle där patienten är den som gör valet av vårdgivare, och inte en politisk majoritet.
Jag hoppas det.
Tyvärr finns inte privata vårdgivare överallt, bara där det finns väldigt många människor. Ibland känner man att det skulle finnas alternativ, valmöjligheter.
Med åldrande föräldrar och svärföräldrar har jag de senaste 10-15 åren kommit i kontakt med den svenska vården ofta. Ett antal egna njurstensanfall har också lagts till erfarenhetsbanken.
Själv har jag en generellt positiv erfarenhet av närsjukvården i Vimmerby-Västervik och också Stockholm även om jag fick ligga i korridor och inte i sal, men med "de gamla" har det blivit en del dåliga erfarenheter av vården.
Eller vad sägs om att patienten väcks ur sin narkos på operationsbordet för att ett öga inte reagerade utan stod still. Fick huvudet röntgat, efter fyra timmar upptäckte läkaren att patienten hade ett emaljöga.
Stod det inte i journalen då?
Jodå.
Hade han inte läst den då?
Nej, men läkaren han bytte pass med precis innan operationen hade gjort det... men, som sagt, han hade ju bytt pass och räknade väl med att den tjänstgörande läkaren också skulle läsa journalen...Båda uppgav kategoriskt att de skulle göra en Lex-Maria-anmälan. Fortfarande två år senare var det inte gjort.
Denna händelse var början till en sjukdom hos denne åldrige man som sjukvården själva orsakade.
Eller vad sägs om patienten som klagade över smärta och fick morfin - tills de anhöriga förklarade att hans smärta kom från liggsår från galonmadrassen han låg på. Hmm... mänskliga faltorn.
Eller när min far låg sjuk, sjukvårdarna klagade på att han inte inte åt någon mat. När vi besökte honom upptäckte vi att medicinen fastnat som en seg massa i hans gom så han inte kunde svälja.
När jag fick bort den, och delade de hela inlagda päron de serverat honom (han som inga tänder hade...) så vräkte han i sig mat. Jojo, mänskliga faktorn i monopolvården.
Politikerna ska vara medvetna om att vården ut till patienterna inte alltid är den man skriver om i protokollen. Och att det kan gå snett när en mänsklig faktor är inblandad vet vi alla. Men ibland går det snett alldeles för många gånger för en och samma patient... Vad hjälper det att klaga, det finns ju ingen annan att vända sig till.
Det är monopolets ovillkorligha skoningslöshet mot kunden, brukaren.
Vi har nog kommit till vägs ände nu, tror jag... Det är dags att skrota landstingen, överföra närvården på kommunerna och privata vårdgivare och specialistvården dels på staten, dels på privata vårdgivare.
Monopolet måste brytas för patienternas skull, vi måste få välja bort dålig vård vare sig den är offentlig eller privat.
Landstingen är en kostsam, byråkratisk och politisk apparat som kostar alldeles för mycket och skapar alldeles för ojämlika villkor över landet.
Sjukvården borde utvecklas när det gäller bemötande, kundkänsla, specialistvård och närvård.Med offentlig och privat vård, finansierad med försäkringar och också viss del över skattsedeln , så tror jag att patienterna sätts i första rummet och vården generellt blir både bättre och billigare.