I gårdagens SVT debatt mellan Fredrik Reinfeldt och Mona Sahlin anklagade Sahlin regeringen för att spara på de sjuka och ge de insparade pengarna i form av skattesänkningar till de som arbetar.
Om någon regering har bevisat att man kan sänka skatter och samtidigt värna välfärdens kärna så är det Alliansen. Bara inom sjukförsäkringsområdet har Alliansregeringen satsat:
* 17 miljarnder kronor på arbetslivsinriktad rehabilitering
* 4 miljarder i sjukskrivningen
* 1,7 miljarder kronor på en rehabgarantin
* 500 miljoner kronor på företagshälsovård
Alliansen ändrade lagstiftningen för att de ville bryta utanförskapet, ingen ska behöva fastna i långa och passiva sjukskrivningar utan att få stöd och hjälp.
Arbetslinjen, trygghet och att alla som kan arbeta förtjänar ett jobb är även fortsatt utgångspunkten för Alliansens politik.
Våra reformer vägleds av tydliga principer:
– Arbetslinjen som handlar om att alla ska ges möjlighet att få ett arbete.
– Vi ser människors förmåga istället för att stämpla ut människor i system.
– Vi vill att människor som har arbetsförmåga ska ges möjlighet till arbete på deras egna villkor.
– Människor som är sjuka ska erbjudas vård och om möjligt rehabilitering för att kunna återgå till arbete.
Vi har nu en trygg, säker och hållbar sjukförsäkring som omfattar alla.
Den som är sjuk och inte kan arbeta ska alltid vara trygg och ha ett gott skydd.
Och vi ska ha en aktiv rehabilitering och ge hjälp och stöd tillbaka till arbetet för dem som orkar och kan.
Visar inlägg med etikett Sjukförsäkringen. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Sjukförsäkringen. Visa alla inlägg
måndag 13 september 2010
torsdag 12 augusti 2010
Sjuka ska vara i sjukförsäkringssystemet
Svar till Johansson/Young (v), Vimmerby:
Att ni, Johansson/Young (v), inte ser marginalskatten som en skatt är en gåta, men jag vill inte fördjupa den diskussionen, men man frågar sig naturligtvis vad det då ska kallas?
Oroväckande är däremot er syn på utanförskap. Ni skriver: ”Utanförskapet har totalt sett inte minskat i vårt samhälle, dom drabbade har bara flyttats till andra grupper, från sjukskrivna till arbetslösa och i slutänden har de tvingats vända sig till socialkontoret för att få mat för dagen.”
Vad är det för samhälle ni beskriver? Var det relevans och fakta vi skulle presentera?
I undertexten påstår ni ju att en sjukskriven som befunnits sjuk, har förflyttats till socialen för att få bidrag?
I Sverige får den som är sjuk sjukersättning genom sin allmänna sjukförsäkring. Självklart ska vi bry oss och med jämna mellanrum pröva om den sjuke har återfått arbetsförmåga, helt eller delvis. Den som inte är sjuk är arbetsför, och ska stå för sin egen försörjning. Kan man inte skaffa sig utbildning eller arbete av egen kraft, finns arbetsförmedlingen dit man vänder sig för att få hjälp att söka jobb. Får man inget jobb finns arbetslöshetsförsäkringen, som fungerar precis som alla andra försäkringar.
Stöd från det sociala finns som det yttersta skyddsnätet. Sverige har ett av de mest omfattande skyddsnät och omställningssystem som finns i världen.
Att antalet ansökningar till socialen ökar beror uteslutande på att antalet jobb i samhället minskat av konjunkturskäl, och att dessa inte är med i a-kassan för då hade de fått omställningsstöd där. Vänstern vill gömma undan icke sjuka människor i sjukförsäkringssystemet.
När antalet jobb ökar, så minskar utbetalningar för både a-kassa och socialkontor. Men anmälda som sjuka i sjukförsäkringen ska givetvis enbart sjuka människor vara.
Vill vänstern skapa ett ytterligare bidragssystem är vi nyfikna på varför, och hur det kan se ut.
(Ovanstående är svar på insändare i Vimmerby Tidning)
Att ni, Johansson/Young (v), inte ser marginalskatten som en skatt är en gåta, men jag vill inte fördjupa den diskussionen, men man frågar sig naturligtvis vad det då ska kallas?
Oroväckande är däremot er syn på utanförskap. Ni skriver: ”Utanförskapet har totalt sett inte minskat i vårt samhälle, dom drabbade har bara flyttats till andra grupper, från sjukskrivna till arbetslösa och i slutänden har de tvingats vända sig till socialkontoret för att få mat för dagen.”
Vad är det för samhälle ni beskriver? Var det relevans och fakta vi skulle presentera?
I undertexten påstår ni ju att en sjukskriven som befunnits sjuk, har förflyttats till socialen för att få bidrag?
I Sverige får den som är sjuk sjukersättning genom sin allmänna sjukförsäkring. Självklart ska vi bry oss och med jämna mellanrum pröva om den sjuke har återfått arbetsförmåga, helt eller delvis. Den som inte är sjuk är arbetsför, och ska stå för sin egen försörjning. Kan man inte skaffa sig utbildning eller arbete av egen kraft, finns arbetsförmedlingen dit man vänder sig för att få hjälp att söka jobb. Får man inget jobb finns arbetslöshetsförsäkringen, som fungerar precis som alla andra försäkringar.
Stöd från det sociala finns som det yttersta skyddsnätet. Sverige har ett av de mest omfattande skyddsnät och omställningssystem som finns i världen.
Att antalet ansökningar till socialen ökar beror uteslutande på att antalet jobb i samhället minskat av konjunkturskäl, och att dessa inte är med i a-kassan för då hade de fått omställningsstöd där. Vänstern vill gömma undan icke sjuka människor i sjukförsäkringssystemet.
När antalet jobb ökar, så minskar utbetalningar för både a-kassa och socialkontor. Men anmälda som sjuka i sjukförsäkringen ska givetvis enbart sjuka människor vara.
Vill vänstern skapa ett ytterligare bidragssystem är vi nyfikna på varför, och hur det kan se ut.
(Ovanstående är svar på insändare i Vimmerby Tidning)
tisdag 11 maj 2010
En försäkring är en försäkring, inget bidrag
Min lokala Vimmerby-debatt om sjukförsäkringen fortsätter här.
(För dig som vill se alla 15 kommentarer sedan förra gången kan leta under rubriken ”Putsa till sjukförsäkringssystemet ännu mer...” bland inläggen i maj i spalten till höger.)
Phuu...denna debatt/fråga är omfattande och har nog lockat mest kommentarer på hela bloggen. (Själv skrev jag ett långt inlägg nyss och då havererade datorn bara plötsligt.) Ska försöka börja om här.
Här är mina samlade svar på det som sagts efter förra svaret:
1) 70% tillbaka till arbete innebär inte 70% heltid, utan givetvis också deltid.
2) Tre månader utan inkomst. Det är oacceptabelt. Jag tycker inte att man ska få socialbidrag under tiden man utreder hur arbetsförmögen man är.
3) Försäkringsfrågan. Arbetslöshetsförsäkringen är en omställningsförsäkring, man parkeras på en korttidsparkering för att alla snabbt ska kunna hjälpa till med nytt jobb. Att ersättningen är lägre än lön är ett av incitamenten för att alla ska göra sitt yttersta för att nytt jobb ska hittas. Sjukförsäkringen är en försäkring för att man ska ha full ersättning när man blivit sjuk. Det är inget bidrag. Jag anser att den är att jämställa med en hemförsäkring; du är "fullvärdesförsäkrad" och då ska du också ha det du betalat skatt för; din ersättning. Sjukförsäkringen anser jag är fundamental i en välfärdsstat.
När sjukdom inträffar ska man ha det man betalat till; vård av sjukvården, rätt och bra bemötande av statens tjänstemän och också uppmärksamhet så att alla drar åt samma håll, mot läkning. Rehabiliteringen är i första rummet.
När sådan inletts och startats upp, ska man återkoppla och se om det finns en arbetsförmåga, sannolikt delvis. Under tiden det prövas ska man ha kvar sin sjukförsäkring. Finner man att det finns ex. 30% arbetsförmåga ska man sjukskrivas till 70%, resterande 30% ska man ha a-kassa och då kommer man på denna korttidsparkering som det ska gå snabbt på. Det ska också vara ett jobb, ingen terapi. Terapi är inte jobb, utan får man terapi ska man ha 100% sjukersättning. Ingenstans ska det uppstå en parkeringsplats som heter ”ingemansland” och där socialen finns. Dom har andra uppgifter. Socialen är den yttersta tjänsten i välfärdsstaten, den är enligt min mening till för att skapa en lägstanivå som någon kan leva och existera under, den är skyddsnätet. Också till socialen har vi betalat skatt, också den ska fungera, men fyller en uppgift för en annan livssituation.
För att man är sjuk ska man inte hamna i ett skyddsnät som är till för en annan situationen i livet. En försäkring är en försäkring, inget annat. Försäkringen är dessutom pengar som betalats till staten, socialen är kommunala omsorgspengar. Det är äpplen och päron.
Om man finner att den sjuke inte kan rehabiliteras ska sjukpension diskuteras. Tror handläggaren av någon anledning inte på läkare 1:s bedömning ska läkare 2 och kanske 3 också konsulteras. Inte konstigare än att vi kan kalla inte olika skadereglerare när hemförsäkringen ska utlösas.
Tvistar man är det 100% sjukskrivning. Jag tycker också attg hemförsäkringen ska betalas ut vid en tvist – och rättas i efterhand. Det kan ju annars bli så att en familj står hemlös på grund av att försäkringsbolaget har annan uppfattning. Men i det fallet står försäkringsbolaget för ersättning (hotell, kläder och annat) när huset brunnit.
Ni kanske tycker att jämförelsen är krass, men faktum är att en försäkring är just en försäkring. De kan man aldrig komma runt.
Finner man att sjukpension är det rätta ska sjukpensionering göras. Här kan man i terapeutiskt syfte låta sjukpensionären vara på sitt jobb, utan krav på prestation eller tidsmängd utan av humana skäl, och ändå ha sin ersättning. Men även vid sjukpension bör rehabkedjan innehålla en kontakt med arbetsmarknad, på vägen kan man finna en arbetsmöjlighet med inkomst. Men observera, inga ersättningar dras bort förrän detta hittats i så fall.
Min grundsyn är den att ingen vill vara sjuk, ingen vill bli sjukpensionär. Den som är sjukpensionär vill komma tillbaka men kan inte. Den grundsynen måste gälla tills motsatsen bevisats. Samma gäller en sjuk. Att vi sedan fann en eskalering av ”utbrända” som kanske mer var ”vidbrända” i livet före 2006 innebär bara en slutsats av att vi måste hantera sjukförsäkringen på annat sätt. Det är det Alliansen gjort nu. Det i sig innebär inte att allt blivit rätt. Det som jag tycker är fel, tycker många moderater också är fel. Det argumenterar vi för ska ändras.
Allmänt kan jag säga att man måste som tjänsteman och politiker ha inlevelseförmåga, att kunna leva sig in i en situation. Jag har inte svårt att leva mig in i att bli sjuk och hamna i ingemansland. Jag skulle själv inte acceptera det, och därför argumenterar jag i frågan och försöker påverka beslutsfattare på andra nivåer. Men jag stöder sjukreformen som sådan, dess idéer om rehabkedja, uppmärksamhet, fokus på återkomst till arbetet. Det betyder inte tvång; att tvinga en människa med gipsad arm att stå i restaurangdisken och diska med en arm. Utgångspunkten är att man gör något gott för den sjuke, som kan bidra till läkningsprocess och trygghet. Inte till stress och oro.
Sedan finns det psykisk ohälsa som inte går att dela upp i deltider. Ofta innebär sådan ohälsa en hundraprocentig sjukskrivning. Man är ju inte frisk mellan sju och tio på morgonen liksom, och sjuk resten av dagen.
Det finns åtskilliga fall där många är glada över uppmärksamheten man får nu, och att de kunnat komma tillbaka till arbete till viss del. Den stora sjukskrivningsmassan på 550.000 var tyvärr inte homogen, om jag får uttrycka mig så. Här fanns sjukskrivna som till viss del kunde arbeta men ingen gav dem uppmärksamhet.
Jag känner fall där man inte fick en kontaktperson på sjukkassan på 8 år. Det är inte humant. Men många är i kläm just nu, och därför deltar jag i debatten med mina åsikter för att man ska rätta till misstagen. Det man först måste göra är att se till att sjukförsäkringen omfattar utredningsperioden, den är inte socialens område.
(För dig som vill se alla 15 kommentarer sedan förra gången kan leta under rubriken ”Putsa till sjukförsäkringssystemet ännu mer...” bland inläggen i maj i spalten till höger.)
Phuu...denna debatt/fråga är omfattande och har nog lockat mest kommentarer på hela bloggen. (Själv skrev jag ett långt inlägg nyss och då havererade datorn bara plötsligt.) Ska försöka börja om här.
Här är mina samlade svar på det som sagts efter förra svaret:
1) 70% tillbaka till arbete innebär inte 70% heltid, utan givetvis också deltid.
2) Tre månader utan inkomst. Det är oacceptabelt. Jag tycker inte att man ska få socialbidrag under tiden man utreder hur arbetsförmögen man är.
3) Försäkringsfrågan. Arbetslöshetsförsäkringen är en omställningsförsäkring, man parkeras på en korttidsparkering för att alla snabbt ska kunna hjälpa till med nytt jobb. Att ersättningen är lägre än lön är ett av incitamenten för att alla ska göra sitt yttersta för att nytt jobb ska hittas. Sjukförsäkringen är en försäkring för att man ska ha full ersättning när man blivit sjuk. Det är inget bidrag. Jag anser att den är att jämställa med en hemförsäkring; du är "fullvärdesförsäkrad" och då ska du också ha det du betalat skatt för; din ersättning. Sjukförsäkringen anser jag är fundamental i en välfärdsstat.
När sjukdom inträffar ska man ha det man betalat till; vård av sjukvården, rätt och bra bemötande av statens tjänstemän och också uppmärksamhet så att alla drar åt samma håll, mot läkning. Rehabiliteringen är i första rummet.
När sådan inletts och startats upp, ska man återkoppla och se om det finns en arbetsförmåga, sannolikt delvis. Under tiden det prövas ska man ha kvar sin sjukförsäkring. Finner man att det finns ex. 30% arbetsförmåga ska man sjukskrivas till 70%, resterande 30% ska man ha a-kassa och då kommer man på denna korttidsparkering som det ska gå snabbt på. Det ska också vara ett jobb, ingen terapi. Terapi är inte jobb, utan får man terapi ska man ha 100% sjukersättning. Ingenstans ska det uppstå en parkeringsplats som heter ”ingemansland” och där socialen finns. Dom har andra uppgifter. Socialen är den yttersta tjänsten i välfärdsstaten, den är enligt min mening till för att skapa en lägstanivå som någon kan leva och existera under, den är skyddsnätet. Också till socialen har vi betalat skatt, också den ska fungera, men fyller en uppgift för en annan livssituation.
För att man är sjuk ska man inte hamna i ett skyddsnät som är till för en annan situationen i livet. En försäkring är en försäkring, inget annat. Försäkringen är dessutom pengar som betalats till staten, socialen är kommunala omsorgspengar. Det är äpplen och päron.
Om man finner att den sjuke inte kan rehabiliteras ska sjukpension diskuteras. Tror handläggaren av någon anledning inte på läkare 1:s bedömning ska läkare 2 och kanske 3 också konsulteras. Inte konstigare än att vi kan kalla inte olika skadereglerare när hemförsäkringen ska utlösas.
Tvistar man är det 100% sjukskrivning. Jag tycker också attg hemförsäkringen ska betalas ut vid en tvist – och rättas i efterhand. Det kan ju annars bli så att en familj står hemlös på grund av att försäkringsbolaget har annan uppfattning. Men i det fallet står försäkringsbolaget för ersättning (hotell, kläder och annat) när huset brunnit.
Ni kanske tycker att jämförelsen är krass, men faktum är att en försäkring är just en försäkring. De kan man aldrig komma runt.
Finner man att sjukpension är det rätta ska sjukpensionering göras. Här kan man i terapeutiskt syfte låta sjukpensionären vara på sitt jobb, utan krav på prestation eller tidsmängd utan av humana skäl, och ändå ha sin ersättning. Men även vid sjukpension bör rehabkedjan innehålla en kontakt med arbetsmarknad, på vägen kan man finna en arbetsmöjlighet med inkomst. Men observera, inga ersättningar dras bort förrän detta hittats i så fall.
Min grundsyn är den att ingen vill vara sjuk, ingen vill bli sjukpensionär. Den som är sjukpensionär vill komma tillbaka men kan inte. Den grundsynen måste gälla tills motsatsen bevisats. Samma gäller en sjuk. Att vi sedan fann en eskalering av ”utbrända” som kanske mer var ”vidbrända” i livet före 2006 innebär bara en slutsats av att vi måste hantera sjukförsäkringen på annat sätt. Det är det Alliansen gjort nu. Det i sig innebär inte att allt blivit rätt. Det som jag tycker är fel, tycker många moderater också är fel. Det argumenterar vi för ska ändras.
Allmänt kan jag säga att man måste som tjänsteman och politiker ha inlevelseförmåga, att kunna leva sig in i en situation. Jag har inte svårt att leva mig in i att bli sjuk och hamna i ingemansland. Jag skulle själv inte acceptera det, och därför argumenterar jag i frågan och försöker påverka beslutsfattare på andra nivåer. Men jag stöder sjukreformen som sådan, dess idéer om rehabkedja, uppmärksamhet, fokus på återkomst till arbetet. Det betyder inte tvång; att tvinga en människa med gipsad arm att stå i restaurangdisken och diska med en arm. Utgångspunkten är att man gör något gott för den sjuke, som kan bidra till läkningsprocess och trygghet. Inte till stress och oro.
Sedan finns det psykisk ohälsa som inte går att dela upp i deltider. Ofta innebär sådan ohälsa en hundraprocentig sjukskrivning. Man är ju inte frisk mellan sju och tio på morgonen liksom, och sjuk resten av dagen.
Det finns åtskilliga fall där många är glada över uppmärksamheten man får nu, och att de kunnat komma tillbaka till arbete till viss del. Den stora sjukskrivningsmassan på 550.000 var tyvärr inte homogen, om jag får uttrycka mig så. Här fanns sjukskrivna som till viss del kunde arbeta men ingen gav dem uppmärksamhet.
Jag känner fall där man inte fick en kontaktperson på sjukkassan på 8 år. Det är inte humant. Men många är i kläm just nu, och därför deltar jag i debatten med mina åsikter för att man ska rätta till misstagen. Det man först måste göra är att se till att sjukförsäkringen omfattar utredningsperioden, den är inte socialens område.
fredag 7 maj 2010
Putsa till försäkringssystemet ännu mer!
Är precis nu rätt så arg.
Och Alliansen och vår minister Christina Husmark-Persson måste gå ännu hårdare in i Försäkringskassans "nya tänk" när det gäller sjukpensioner, sjukskrivningar, omförsäkringar.
Här ett fall:
2002 blev kvinnan sjukskriven för en lungsjukdom. Företaget betalade sjukersättning den första tiden helt enligt reglerna. Kvinnans sjukdom ledde till att hon fick transplantera nya lungor, och blev sjukpensionär. Nu är hon utförskrad och under utredning. Hon har stått utan ersättning någon månad redan och medan kvarnarna mal står hon utan ersättning i kanske 2-3 månader till. Hennes handläggare på Försäkringskassan säger att hon ska gå till sin arbetsgivare och begära sjuklön i 14 dagar, för då kan hon få en ny period sjukersättning istället...! Arbetsgivaren å sin sida ringer Försäkringskassan och säger att "hon är ju sjukpensionär, varför ska jag betala en gång till?". Varpå tjänstemannen säger:
- Du skulle sagt upp henne när hon blev sjukpensionär.
- Jag ska alltså skicka ett uppsägningsbrev till en som är sjuk, undrar arbetsgivaren. Blir man inte utskriven från jobbet automatiskt när man blir pensionär?
- Nej, du ska säga upp henne, du ska skicka ett uppsägningsbrev till den sjuke, blev svaret.
Jag stödjer Alliansen i allt vad gäller sjukförsäkringsreformen, men arbetet med att putsa hörnen och se till att tjänstemännen ser till det verkliga förhållandet - kvinnan har landets främsta läkarexperter som säger att hon inte kan jobba med 20% lungkapacitet.
Hon har jobbat hela livet och borde ha rätt till välfärdssystemets ersättningar, utan att en tjänsteman ska svinga henne runt i systemet som leder till tre månader utan ersättning och en förbannad arbetsgivare som ska tvingas säga upp en sjuk.
Jag har förståelse för att allt inte blir rätt när man ska ändra ett system där 550.000 personer placerats i ingemansland av socialdemokraterna, och bryta utanförskapet. Men Alliansen måste jobba ännu hårdare för att ta bort de felaktiga sakerna, bland annat får inte en handläggningstid och utredning innebära 3 månader utan ersättning. Det är orimligt.
Jag hoppas att Alliansen fortsätter arbetet och att landets tjänstemän, var de än befinner sig, måste använda sitt sunda förnuft när de möter verkligheten, även om en och annan skrivning i insatruktionerna är fyrkantigt hållen.
Och Alliansen och vår minister Christina Husmark-Persson måste gå ännu hårdare in i Försäkringskassans "nya tänk" när det gäller sjukpensioner, sjukskrivningar, omförsäkringar.
Här ett fall:
2002 blev kvinnan sjukskriven för en lungsjukdom. Företaget betalade sjukersättning den första tiden helt enligt reglerna. Kvinnans sjukdom ledde till att hon fick transplantera nya lungor, och blev sjukpensionär. Nu är hon utförskrad och under utredning. Hon har stått utan ersättning någon månad redan och medan kvarnarna mal står hon utan ersättning i kanske 2-3 månader till. Hennes handläggare på Försäkringskassan säger att hon ska gå till sin arbetsgivare och begära sjuklön i 14 dagar, för då kan hon få en ny period sjukersättning istället...! Arbetsgivaren å sin sida ringer Försäkringskassan och säger att "hon är ju sjukpensionär, varför ska jag betala en gång till?". Varpå tjänstemannen säger:
- Du skulle sagt upp henne när hon blev sjukpensionär.
- Jag ska alltså skicka ett uppsägningsbrev till en som är sjuk, undrar arbetsgivaren. Blir man inte utskriven från jobbet automatiskt när man blir pensionär?
- Nej, du ska säga upp henne, du ska skicka ett uppsägningsbrev till den sjuke, blev svaret.
Jag stödjer Alliansen i allt vad gäller sjukförsäkringsreformen, men arbetet med att putsa hörnen och se till att tjänstemännen ser till det verkliga förhållandet - kvinnan har landets främsta läkarexperter som säger att hon inte kan jobba med 20% lungkapacitet.
Hon har jobbat hela livet och borde ha rätt till välfärdssystemets ersättningar, utan att en tjänsteman ska svinga henne runt i systemet som leder till tre månader utan ersättning och en förbannad arbetsgivare som ska tvingas säga upp en sjuk.
Jag har förståelse för att allt inte blir rätt när man ska ändra ett system där 550.000 personer placerats i ingemansland av socialdemokraterna, och bryta utanförskapet. Men Alliansen måste jobba ännu hårdare för att ta bort de felaktiga sakerna, bland annat får inte en handläggningstid och utredning innebära 3 månader utan ersättning. Det är orimligt.
Jag hoppas att Alliansen fortsätter arbetet och att landets tjänstemän, var de än befinner sig, måste använda sitt sunda förnuft när de möter verkligheten, även om en och annan skrivning i insatruktionerna är fyrkantigt hållen.
onsdag 21 april 2010
Högberg (s) har fel om Alliansen
Annika Högberg (s) i Vimmerby kommenterade vårpropositionen i Vimmerby Tidning i lördags. När hon beskriver SCB:s procentsatser av sysselsättningen så glömmer hon att procenten inte alls visar reella tal.
Befolkningen 2006 var 9.113.357 människor men det var fler 1 januari 2010, då vi räknar in 9.256.000 medborgare i landet.
Vi måste räkna reella jobb - 2010 är det 50.000 fler människor i sysselsättning än 2006.
Vi har 15.000 fler ungdomar i jobb idag än 2006.
Däremot har vi 50.000 fler arbetslösa idag än 2006 och vi har också 50.000 i åtgärder.
Dessa tal är i relation till andra länder som drabbats av den globala krisen väldigt lite, Sverige räknas som föregångsland även här, vi är bland de bästa i klassen.
När Annika Högberg tidigare talat om ”utförsäkring från sjukförsäkringen” så menar hon egentligen ”omförsäkrade”, för det är vad som sker.
Alliansen har på bara 3,5 år förvandlat utanförskap till gemenskap. Socialdemokraterna satte 550.000 personer 2006 i en gigantisk väntsal där det stod på en skylt ”Sjukförsäkrade och Sjukpensionerade”.
Dessa människor hörde inget från försäkringskassan på så långa perioder som 10 år. Idag är gränsen satt till 30 månader för en sjukskrivning, därefter blir du omförsäkrad om din sjukdom kräver detta.
Men visar det sig att du kan jobba 10 procent, kanske 20 procent så ska arbetsförmedlingen hjälpa dig till sysselsättning. Under dessa 30 månader jobbar man intensivt med din rehabilitering och din sjukdomsbild för att du inte ska hamna utanför arbetsmarknaden, om du så kan arbete det minsta. Målet är att du ska rehabiliteras och komma tillbaka till din arbetsplats. Det är denna arbetsplats som Högberg och Sahlin kallar ”stupstocken” - vi andra vet att det är en möjlighet till egen försörjning, till nytta, till utveckling, till välfärd.
Det är ändå ett märkligt faktum att 70 procent av de sjukskrivna från 2006 har hittat en arbetsväg nu.
Resterande har omförsäkrats i försäkringssystemet. Att en av historiens största sjukvårdsreformer inte sätter sig direkt är givet, det finns alltid svaga länkar när man organisatoriskt ska ta folk från utanförskap till gemenskap.
Det är en enorm omställning i den offentliga samhällsapparaten. Arbetslöshetsförsäkringen, A-kassan, är ingen parkeringsplats utan ska samverka med andra trygghetssystem. Det är inget evigt försäkringsstöd.
Det är en omställningsförsäkring, man ska ha hjälp av arbetsförmedlingen att snabbt hitta nytt jobb när man blivit av med det gamla. Arbetsförmedlingen är inte längre en låda dit folk går och får stanna i evighet i diverse åtgärder - den ska effektivt förmedla jobb, ge stöd, ge vägvisning till ny sysselsättning.
Sjukförsäkringen ska skapa trygghet, hitta vägar tillbaka och vara ett starkt skydd för de svårt sjuka.
(Ovan text publicerad i Vimmerby Tidning i måndags)
Befolkningen 2006 var 9.113.357 människor men det var fler 1 januari 2010, då vi räknar in 9.256.000 medborgare i landet.
Vi måste räkna reella jobb - 2010 är det 50.000 fler människor i sysselsättning än 2006.
Vi har 15.000 fler ungdomar i jobb idag än 2006.
Däremot har vi 50.000 fler arbetslösa idag än 2006 och vi har också 50.000 i åtgärder.
Dessa tal är i relation till andra länder som drabbats av den globala krisen väldigt lite, Sverige räknas som föregångsland även här, vi är bland de bästa i klassen.
När Annika Högberg tidigare talat om ”utförsäkring från sjukförsäkringen” så menar hon egentligen ”omförsäkrade”, för det är vad som sker.
Alliansen har på bara 3,5 år förvandlat utanförskap till gemenskap. Socialdemokraterna satte 550.000 personer 2006 i en gigantisk väntsal där det stod på en skylt ”Sjukförsäkrade och Sjukpensionerade”.
Dessa människor hörde inget från försäkringskassan på så långa perioder som 10 år. Idag är gränsen satt till 30 månader för en sjukskrivning, därefter blir du omförsäkrad om din sjukdom kräver detta.
Men visar det sig att du kan jobba 10 procent, kanske 20 procent så ska arbetsförmedlingen hjälpa dig till sysselsättning. Under dessa 30 månader jobbar man intensivt med din rehabilitering och din sjukdomsbild för att du inte ska hamna utanför arbetsmarknaden, om du så kan arbete det minsta. Målet är att du ska rehabiliteras och komma tillbaka till din arbetsplats. Det är denna arbetsplats som Högberg och Sahlin kallar ”stupstocken” - vi andra vet att det är en möjlighet till egen försörjning, till nytta, till utveckling, till välfärd.
Det är ändå ett märkligt faktum att 70 procent av de sjukskrivna från 2006 har hittat en arbetsväg nu.
Resterande har omförsäkrats i försäkringssystemet. Att en av historiens största sjukvårdsreformer inte sätter sig direkt är givet, det finns alltid svaga länkar när man organisatoriskt ska ta folk från utanförskap till gemenskap.
Det är en enorm omställning i den offentliga samhällsapparaten. Arbetslöshetsförsäkringen, A-kassan, är ingen parkeringsplats utan ska samverka med andra trygghetssystem. Det är inget evigt försäkringsstöd.
Det är en omställningsförsäkring, man ska ha hjälp av arbetsförmedlingen att snabbt hitta nytt jobb när man blivit av med det gamla. Arbetsförmedlingen är inte längre en låda dit folk går och får stanna i evighet i diverse åtgärder - den ska effektivt förmedla jobb, ge stöd, ge vägvisning till ny sysselsättning.
Sjukförsäkringen ska skapa trygghet, hitta vägar tillbaka och vara ett starkt skydd för de svårt sjuka.
(Ovan text publicerad i Vimmerby Tidning i måndags)
lördag 27 mars 2010
Pensionärer i Vimmerby - nu får ni sänkt skatt!
Så kom då Alliansens skattesänkning för pensionärerna, den tredje i ordningen.
Pensionärerna i Vimmerby kan se fram mot mer pengar i plånboken från 1 januari 2011.
Alliansen har på bara en mandatperiod sett till att svenska folket generellt sett fått mer i plånboken, från arbetande ungdom upp till pensionärerna.
De skyhöga sjukskrivningstalen som höll på att knäcka inte bara svensk ekonomi utan också de drabbade själva, har brutits och tagits ned till rimliga nivåer.
Långtidssjukskrivna och sjukpensionärer har blivit sedda och utanförskapet har bekämpats. Alla ska få en möjlighet att ta sig in på arbetsmarknaden igen.
Ett imponerande Alliansarbete under en ännu ej avslutad mandatperiod.
Den tredje skattesänkningen för pensionärerna är omfattande. Du kan läsa hela förslaget, som kom nu i eftermkiddag, här.
Pensionärerna i Vimmerby kan se fram mot mer pengar i plånboken från 1 januari 2011.
Alliansen har på bara en mandatperiod sett till att svenska folket generellt sett fått mer i plånboken, från arbetande ungdom upp till pensionärerna.
De skyhöga sjukskrivningstalen som höll på att knäcka inte bara svensk ekonomi utan också de drabbade själva, har brutits och tagits ned till rimliga nivåer.
Långtidssjukskrivna och sjukpensionärer har blivit sedda och utanförskapet har bekämpats. Alla ska få en möjlighet att ta sig in på arbetsmarknaden igen.
Ett imponerande Alliansarbete under en ännu ej avslutad mandatperiod.
Den tredje skattesänkningen för pensionärerna är omfattande. Du kan läsa hela förslaget, som kom nu i eftermkiddag, här.
torsdag 18 mars 2010
Utförsäkringarna: Dax att pendeln slår tillbaka
Peter Högberg (s) Vimmerby frågar om jag stöder socialförsäkringsminister Christina Husmark-Pehrson (m) i hennes uttalanden på ekot, att utförsäkrade arbetssökande som inte klarar sin försörjning ska gå till socialen.
Ni kan lyssna på inslaget på Ekot här.
Utan att förstå exakt vad socialministern avser i varje enskilt fall, så kan jag inte acceptera att folk som bevisligen är sjuka, där läkare så bedömt, inte får utlösa sin försäkring de betalat till, sjukförsäkringen.
Nej Peter, jag stöder inte detta. Jag reagerar mot detta. Man kan inte slussa folk fram och tillbaka medan man sätter ett system i bruk. Det är fel. Systemet ska vara i bruk. Jag känner människor som absolut inte är arbetsföra utan fårse fram emot sjukpension, som ändå tvingas till arbetsförmedlingen där de inte kan konkurrera om några jobb.
Alliansen har absolut rätt ambition att få ned sjukskrivningstalen, men pendeln riskerar att slå för långt. Den måste tillbaka nu, försäkringskassans tjänstemän måste få en annan instruktion, vi måste lita på läkarna.
Tyvärr är det en slapphet som varat under tidigare mandatperioder som stegrat sjukskrivningstalen till orimlig nivå. Det var bra att Alliansen vågade ta tag i frågan. Kostnaderna var orimliga.
Men nu är det dags att dra i bromsen; sjuka människor blir inte friskare av vare sig arbetsförmedling eller socialbidrag. De bör ha vård och inkomst från sin försäkring. En ny instruktion måste fram.
Ni kan lyssna på inslaget på Ekot här.
Utan att förstå exakt vad socialministern avser i varje enskilt fall, så kan jag inte acceptera att folk som bevisligen är sjuka, där läkare så bedömt, inte får utlösa sin försäkring de betalat till, sjukförsäkringen.
Nej Peter, jag stöder inte detta. Jag reagerar mot detta. Man kan inte slussa folk fram och tillbaka medan man sätter ett system i bruk. Det är fel. Systemet ska vara i bruk. Jag känner människor som absolut inte är arbetsföra utan fårse fram emot sjukpension, som ändå tvingas till arbetsförmedlingen där de inte kan konkurrera om några jobb.
Alliansen har absolut rätt ambition att få ned sjukskrivningstalen, men pendeln riskerar att slå för långt. Den måste tillbaka nu, försäkringskassans tjänstemän måste få en annan instruktion, vi måste lita på läkarna.
Tyvärr är det en slapphet som varat under tidigare mandatperioder som stegrat sjukskrivningstalen till orimlig nivå. Det var bra att Alliansen vågade ta tag i frågan. Kostnaderna var orimliga.
Men nu är det dags att dra i bromsen; sjuka människor blir inte friskare av vare sig arbetsförmedling eller socialbidrag. De bör ha vård och inkomst från sin försäkring. En ny instruktion måste fram.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)