Svar till Johansson/Young (v), Vimmerby:
Att ni, Johansson/Young (v), inte ser marginalskatten som en skatt är en gåta, men jag vill inte fördjupa den diskussionen, men man frågar sig naturligtvis vad det då ska kallas?
Oroväckande är däremot er syn på utanförskap. Ni skriver: ”Utanförskapet har totalt sett inte minskat i vårt samhälle, dom drabbade har bara flyttats till andra grupper, från sjukskrivna till arbetslösa och i slutänden har de tvingats vända sig till socialkontoret för att få mat för dagen.”
Vad är det för samhälle ni beskriver? Var det relevans och fakta vi skulle presentera?
I undertexten påstår ni ju att en sjukskriven som befunnits sjuk, har förflyttats till socialen för att få bidrag?
I Sverige får den som är sjuk sjukersättning genom sin allmänna sjukförsäkring. Självklart ska vi bry oss och med jämna mellanrum pröva om den sjuke har återfått arbetsförmåga, helt eller delvis. Den som inte är sjuk är arbetsför, och ska stå för sin egen försörjning. Kan man inte skaffa sig utbildning eller arbete av egen kraft, finns arbetsförmedlingen dit man vänder sig för att få hjälp att söka jobb. Får man inget jobb finns arbetslöshetsförsäkringen, som fungerar precis som alla andra försäkringar.
Stöd från det sociala finns som det yttersta skyddsnätet. Sverige har ett av de mest omfattande skyddsnät och omställningssystem som finns i världen.
Att antalet ansökningar till socialen ökar beror uteslutande på att antalet jobb i samhället minskat av konjunkturskäl, och att dessa inte är med i a-kassan för då hade de fått omställningsstöd där. Vänstern vill gömma undan icke sjuka människor i sjukförsäkringssystemet.
När antalet jobb ökar, så minskar utbetalningar för både a-kassa och socialkontor. Men anmälda som sjuka i sjukförsäkringen ska givetvis enbart sjuka människor vara.
Vill vänstern skapa ett ytterligare bidragssystem är vi nyfikna på varför, och hur det kan se ut.
(Ovanstående är svar på insändare i Vimmerby Tidning)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar