Om att bränna pengar...

I Vimmerby härskar turisterna just nu.
Det kommer fler och fler för varje dag.
I Almedalen härskar i media.
Just i detta nu ett inhopp av Gurdrun Schyman, feministiskt initiativ, som gör en reklamkampanj genom att bränna 100.000 kronor, pengar hon fått av två reklammän på en reklambyrå i Stockholm.
Man kan "bränna" 100.000 kronor på olika sätt; genom annonser i media så får man uppmärksamhet för pengarna, eller genom, att bränna dem i en klotgrill i Almedalen så får man redaktionell reklam för pengarna.
Det senare fallet ter sig mer framgångsrikt och framgång räknas i spaltmeter.
Men räknas framgång i antalet röster - då förlorar Gudrun.
För pengar är för väldigt många människor centralt i livet. Det är skillnad mellan kläder och trasor, mellan mat och hunger, mellan bostad och bostadslös.
Att mitt i välfärdslandet bränna 100.000 kronor är en lyckosam kampanj för att få spaltutrymme, men helt usel för att vinna människors hjärtan.
(Minst två tredjedelar av mänskligheten skulle tro, om de hade TV och såg det, att Schyman var från nån annan planet...)
Återigen: varumärket byggs i varje enskild hjärna ochg många ser Schymans kampanj som något vansinnigt, hon slår an en sträng hos många som går i moll, som får eventuella väljare att se henne som en pajas och sensationsmakare...
Man säger att ändamålet helgar medlen.
Men ibland så gör det inte det.
Många hade säkert önskat en offentlig avrättning på bästa TV-tid av någon ökänd terrorist. Men i ett land med moraliska värderingar så skär man inte halsen av folk så blodet sprutar på TV-kameran. Även om personen i fråga befanns vara mänsklighetens fiende nummer ett. Ändamålet helgar inte alltid medlen.
Gudrun Schyman kommer att uppleva ett av sina större bakslag i valet.
Det är mitt tips.