Södra Vi-dialogen blev bra

När Vimmerby kommuns moderater igår kväll hade möte med Södra Vi-bor kom det upp intressanta frågeställningar:
- Hur går det med etableringen av macken i samhället?
- Vad finns det för ungdomarna kvällstid?
- Kiosken försvann, men ICA-butiken finns som väl var kvar.
- Flyktingbarnen har etablerat sig väl med hjälp av idrottsföreningarna i samhället.
Men det var också frågor om turismen, näringslivspolitiken, förskolorna, äldreomsorgen och hur det fungerar i tjänstemannakåren i kommunen.
Diskussionen pågick i drygt två timmar och de moderata kandidaterna fick en hel del med sig i bagaget, var och en på sitt sätt.

Dialogturnén till Södra Vi och Tuna

Moderaternas Dialog-turné i Vimmerby kommun går in i spurten denna vecka.
På tisdag är turen kommen till Södra Vi och på torsdag är det Tunas tur att få besök.
Med denna dialogturné har vi försökt lansera vår valplattform och även om inte lokalerna varit överfulla har vi fått möjlighet att diskutera frågorna och stämma av önskemål.
Tag chansen i Södra Vi och Tuna denna vecka, mötet är allmänt.

Om att gasa och bromsa i politiken

Känner du någon Vimmerby-politiker vars parti har bra idéer om sjukvården?
I så fall tillhör du de nära femtio procent av svenskarna som kan ange ett parti som har just bra idéer om sjukvården - andra hälften känner inte till något sådant parti...
Ungefär samma fördelning är det när svenskarna ska peka ut politiska partier som har bra idéer om friskvård...
(Källa: Kairos Futures långtidsstudie "Opinion Hälsa" som publiceras i april och som man släppt några lösryckta rader ur i ett nyhetsbrev.)

Att landstinget genom åren, ur ett Vimmerby-perspektiv, misslyckats med vårdutbudet är ställt utom all tvivel. Vi har gått ifrån att ha ett eget sjukhus till att ha en vårdcentral.
Vårdutbudet har fokuserats till Västervik och Kalmar och om nästa steg är att fokusera den till Linköping lär väl både Västervik och Kalmar få större insikt i hur vi har det som ligger lite bredvid.
Det är diskussion på nivån om vi ska åka själva eller få ambulans, hur många ambulanser det behövs etc.
Egentligen handlar det om vad vi får för vårdkvalité, hur snabbt och hur rätt den kommer till oss, och hur effektiv den är.

I min värld skulle jag vilja se större vårdcentraler i alla kommuners centralorter, som skulle klara 90 procent av alla de hälsoproblem som kan uppstå. Dessa vårdcentraler ska skötas av kommunerna så stora samordningsvinster kan göras med barn- och äldreomsorg samt skola.
Sedan skulle dessa kompletteras med stora regionala, statligt drivna sjukhus där alla experter fanns. För om jag blev allvarligt sjuk är det meningslöst att ta resan till vårdcentralen i Vimmerby, via Västervik, Linköping och därefter Karolinska.
Det räcker med Vimmerby och därefter Linköping.
Att ha en extra politikernivå i form av landsting tycker jag är slöseri.

Sjukvården tror jag, och det bekräftas också av undersökningar, är en mycket viktig fråga för svenskarna. I Vimmerby drevs sjukvårdsfrågorna hårt av forne chefredaktören och centerpolitikern Ingmar Karlsson, som slogs med namninsamlingar och spränglistor för Vimmerby Sjukhus.
I backspegeln får man ge Karlsson rätt i hans farhågor; Vimmerbys sjukvård har inte mått bra sedan neddragningarna började.
Om vi går så långt tillbaka i tiden som vid landstingssammanslagningarna; när norra och södra länet skulle slås ihop så sa min framlidne far när vi diskuterade politik hemma, att södra landstinget lovade att norra landstinget skulle vara helt orört och få samma prioritet som södra länet, trots att sätet var Kalmar.
Vi kan också se där att det inte blev så.
Säkert kan de mindre tätorterna säga samma sak när Vimmerby blev storkommun; löften som senare sveks.

Man måste förstå sammanhangen med offentlig- och privat service. Neddragningar leder till andra neddragningar och satsningar leder till nya satsningar. Börjar man montera ned så är det enkelt att montera ned ytterligare ett steg och ännu ett steg.
Ibland måste man montera ned, men viktigt är att man då samtidigt monterar upp. Att både bromsa och gasa. Det kallar jag att vara flexibel, förändringsbenägen och följsam mot omvärlden.

För att ett företag ska etablera sig i en ort måste man ha en service och andra etableringar en bit över toleransgränsen. Och den gränsen är ganska hög för ett företag, men låg för en politiker.
Jag tror att den långsamma avvecklingen av sjukvården i Vimmerby har lett till att den finns med i bedömningen av etableringar, som ett minustecken, precis som en skola i Djursdala finns med som ett plustecken när folk ska fundera på om man ska flytta dit.

Som blivande kommunpolitiker i Vimmerby vill jag se helheten, engagera mig i de viktiga strukturfrågorna oavsett om det gäller polis och sjukvård, som styrs från Kalmar, eller om det gäller bygdeskolor som styrs från stadshuset.
Jag vill ställa om, både gasa och bromsa, och anpassa, förändra och förnya.
Det finns andra sätt att tänka än de som nu praktiserats.
Vi måste få ett helhetsgrepp över Vimmerby kommun - "bypolitik" är inte enbart att slåss för sin egen by, det är att slåss också för sina närmaste grannar. Vad kan vi göra tillsammans? Kan vi dela kostnader, utbud, administration
Vi måste tänka nytt!

Jag är glad över Vimmerbys flyktingpolitik

Det ringde en äldre man till mig i somras och tyckte det var bedrövligt att gamla banklokalen i Södra Vi skulle bli flyktingmottagning.
Ensamma flyktingbarn skulle få bo där.
Jag frågade vad han hade problem med.
Han svarade: Men vi behöver ju banken här...
Nånstans, i en underton, förstod jag att han inte gillade att den service han fick skulle läggas ned, till förmån för en flyktingbostad.
Jag ville inte debattera med honom, förstod att det skulle bli fel nånstans. Jag sa att han skulle ringa kommunen och framföra sina åsikter. Det ville han inte, han hade läst mina insändare i Vimmerby Tidning och tyckte jag kunde skriva om det.
Det gjorde jag inte då. Men nu gör jag det.
Det är två frågor: banklokalens vara eller inte vara, flyktingmottagningens vara eller inte vara.

Betr. banklokalen ska jag fatta mig kort: på nåt sätt borde man sätta en gräns för hur lite service en tätort ska ha. Vi subventionerar ju posten (dyrare att bära ut brev i glesbygd mot i tätort), vi borde också kunna slå ut centrala glesbygdskostnader på alla. Jag förstår att det i stort sett är den allra äldsta generationen som behöver bankkontoret, övriga fixar sina ärenden över nätet. Men så länge den generationen finns borde också deras service finnas.

När det gäller flyktingar är jag glad över Vimmerby kommuns flyktingpolitik. Däremot inte över hur de genom åren har tagits emot i Sverige, men det är en annan fråga.
Alla människor som flyr från något borde få en fristad vart de än tar vägen i världen. Det är humanism. Den som inte kan tänka sig in i en sådan situation tycker jag saknar inlevelseförmåga. Att komma till ett främmande land med barn och familj, att ta det steget från släkt och uppväxtmiljö, till annat språk, till annan kultur - den människan flyr något mycket hemskt. Den människan måste få en fristad.
Att Vimmerby öppnar för flyktingar och, förhoppningsvis, hjälper dem tillrätta här är ett kvalitetstecken på vår kommun. Men vi borde ta detta ett steg längre. Vi har otroligt många duktiga invandrare i kommunen; yrkesmän och kvinnor, engagerade, medvetna, arbetsvilliga.
Vi har en stor resurs som vi bör ta tillvara och integrera positivt i vårt samhälle. Mångkultur skapar dynamik, utveckling och - frihet. Vi måste se till att de lär sig svenska snabbt och kommer ut i arbetslivet. Här måste analyser och planer gå hand i hand med deras egen förmåga och vilja.
Dock; när flyktingar bär med sig en religion som innebär förtryck av en annan människa ska våra regler för mänsklig samlevnad gälla för dem som för oss alla. De är fattade i demokratisk ordning och ska omfatta oss alla.
Religionsfrihet kan bara gälla om den inte innefattar förtryck och ofrihet för den enskilde människan. Vi kan inte ge frihet till något som tar vår frihet.
Det är överväganden som jag tycker är viktiga när vi nu debatterar om vi ska acceptera "burkor" i skolan, men inte "huliganluvar" på fotbollsmatcher.
Att bli identifierad, att mötas och samtala med röst, ögon, minspel är en viktig del i vår kultur som jag villbehålla.

STOREBRO med flera små tätorter

Storebro har varit på tapeten senaste månaderna då en av samhällets främsta kämpar, Inge Teodorson, med flera arrangerade ett möte om Båtbyggarskolans framtid.
Det som fattas är givet för de flesta:
Man måste marknadsföra Båtbyggarskolan som utbildning, välja målgrupp, starta kampanj och satsa. Inget skepp kommer tillbaka om man inte först ser till att det kommer ut och får vind i seglen. Stillestånd är inte lösningen.
Men jag tycker frågan är mycket större.
Hela Storebro borde marknadsföras. Här finns ett samhälle på litet pendlingsavstånd mellan en simhall (Hagadal) och en skidbacke (Kisa) och däremellan skolor, idrottshallar, ishall, ridhus, köpcentrum, etc. För en storstadsbo är det enormt.
Lägg därtill att man kan köpa hus vid vatten, och dessutom mycket prisvärt.
Vad samhället måste göra är att se till att den närmaste allmänna servicen är på en acceptabel nivå. Räddningen är oftast inte att antingen bromsa eller gasa, utan man måste både ock. Bromsa kostnader som inte är relevanta och gasa med riktade satsningar. Man måste släppa prestigen och söka samarbeten; med Hultsfred, med befolkningen, med föreningsliv, med privata entreprenörer.
Storebro har en unikitet som mängder av människor skulle uppskatta.
Man kan hitta motsvarande i varje tätort i Vimmerby kommun; Tuna, Frödinge, Locknevi, Pelarne, Djursdala, Södra Vi, Gullringen.
Min åsikt: Skapa en samhällsförening i varje mindre tätort i kommunen, utveckla tillsammans med politiker och tjänstemän ett tillväxtprogram för Vimmerbys små tärorter för en 10-årsperiod, jobba fram förslag ända till verkställighet och se till att alla nämnder och styrelser känner till och stödjer programmet.