Familjen måste bygga upp sin ekonomi

Svar till Johan Dahlqvist:
Hur vi än resonerar Johan Dahlqvist, kan vi inte komma ifrån att jobbskatteavdraget är en stor reform för människors plånbok.
Det är synd att du inte tycker det är bra att metallaren på Ljunghälls fått en procentuell höjning av sin på 5,6 procent netto och vårdbiträdet i Vimmerby på 5,8 procent netto, bara sedan årsskiftet (tredje jobbskatteavdraget).
Du tycker detta är falsk matematik. Men titta på www.jobbskattavdraget.se och räkna själv.
Skälet till att du tycker det är dåligt är att sjuklönen och a-kassan blivit lägre. Min uppfattning är att det måste vara skillnad på att jobba och att inte jobba. Det är som alla andra försäkringar; du får inte full ersättning när nått händer, det finns en självrisk.
Att ge sjukskrivna samma ersättning som fullt arbetande innebar bland annat att vi fick över 500.000 sjukskrivna i utanförskap och mängder av sjukpensionärer som inte ville vara det, och de rödgröna var fullständigt passiva inför detta faktum.
Att mista jobbet är en katrastrof, jag håller med, a-kassenivån måste gå att leva på under den korta tid man ska vara mellan två jobb. Som jag ser det måste det byggas upp ekonomiska resurser inom familjen under de perioder man har jobb. Genom jobbskatteavderaget har folk fått mer i sin plånbok och kan alltså också avsätta mer till "självriskkontot" på sin försäkring.
Du ställer en intressant fråga: "Vem har störst chans att bli sjukskriven eller arbetslös, Glennfalk eller sjuksyrran på vårdcentralen."
Om du med mig avser företagaren generellt ska du veta att arbetslöshet för mig sannolikt innebär att jag gjort konkurs i mina företag, och då hjälper varken jobbskattavdrag, a-kassa eller sjukförsäkring utan allt jag äger försvinner. Vem lever under sådana förhållande i Sverige idag förutom företagarna?
Skulle jag bli sjuk så är det mycket tveksamt om jag kan vara sjukskriven. Datorn och jobbet fick nog följa mig till sjuksängen i så fall. För så är det för många företagare idag.
Du skriver att en familj med två barn står på bar backe när mamma och pappa blir sjukskrivna.
Jag har fyra barn, varav två hemmavarande. De betalar inte lånen till banken om jag blir sjukskriven. Jag har precis samma situation som dig.
Alla mina anställda har barn och villor. Eftersom företagaren är ägare i bolaget är det väl inte helt rätt politik (rödgrön) att se till att han/hon får sämre villkor att driva sitt företag - en konkurs skulle ju innebära att alla anställda blir av med jobbet. Eller ska facket driva företaget?
Min ideologi har aldrig varit att göra alla i Sverige lika fattiga. Och jag vill att välfärden ska tillföras alla, också företagaren som är lika viktig som sina medarbetare för att skapa tillväxt.
Där har du svar på dina ideologiska frågor.
Dina övriga frågor: Jag startade min karriär som springpojk och lärling. Jag har varit anställd i 15 år, varit egen i 23 år. Jag har erfarenhet både som anställd arbetare, tjänsteman och VD.
Jag har sett båda sidor och ett är klart: De som vill och kan jobba mycket ska få göra det och de ska få mer pengar i plånboken för det, och inte mötas av en stegrande skatt upp till 102% som Astrid Lindgren skev om en gång.
Samhället behöver dem och deras jobb för att kunna ta hand om de sjuka och svaga.
Du har inte tiden att lägga politik som jag har, skriver du, och avser förstås att det skulle vara en fördel tidsmässigt för mig att vara företagare.
Jag tror inte du riktigt känner min vardag om du tror att jag har gott om tid.
(Insändarsvar i Vimmerby Tidning)

Vi gör en annan prioritering i höst

(Forsatta kommentarer som tidigare publicerats i Vimmerby Tidning rörande Annika Högbergs (s) olika medieutspel.)



Arbetslöshetsförsäkringen, A-kassan, är ingen parkeringsplats. Det är inget evigt försäkringsstöd. Det är en omställningsförsäkring, man ska ha hjälp av arbetsförmedlingen att snabbt hitta nytt jobb. Arbetsförmedlingen är inte längre en låda dit folk går och får stanna i evighet i diverse åtgärder - den ska effektivt förmedla jobb, ge stöd, ge vägvisning till ny sysselsättning. Sjukförsäkringen ska skapa trygghet, hitta vägar tillbaka och vara ett starkt skydd för de svårt sjuka.
Det finns andra fakta som skapar arbete, som Annika Högberg bör notera: Sverige har sänkt sin skuldbörda med 5 procentenheter, vi har sänkt vårt samlade skattetryck från (s)-nivån 56 % till alliansnivån 46% vilket innebär att bland andra undersköterskor fått en månadslön mer på ett år.

Jag vet att Fackföreningsrörelsens ombudsmän räknar bruttolön och det är deras jobb att försöka förhandla upp den, de är viktigt att också den ökar - men jag tror lärare, brandmän, metallarbetare och undersköterskor räknar nettolön.
För den nettoökning av lönen man fått denna mandatpertiod bör man tacka Alliansen.
Betr. pensionärerna bör det noteras att de fått tre skattesänkningar under perioden, och de har fått höjt KBT (kommunalt bostadstillägg).

Besvärligast är det för kvinnor över 75 år. Alliansen lovar fortsätta sänka skatten för pensionärerna och då framförallt för de äldre kvinnorna.
Arbetet med att skapa gemenskap istället för utanförskap börjar med sunda finanser, överskott i kommunerna och en livlig företagssamhet.
Inget av dessa områden har varken tidigare eller nu prioriterats av socialdemokrater. Får moderaterna väljarnas stöd i Vimmerby i höst kommer den prioriteringen att göras av oss.

Högberg (s) har fel om Alliansen

Annika Högberg (s) i Vimmerby kommenterade vårpropositionen i Vimmerby Tidning i lördags. När hon beskriver SCB:s procentsatser av sysselsättningen så glömmer hon att procenten inte alls visar reella tal.
Befolkningen 2006 var 9.113.357 människor men det var fler 1 januari 2010, då vi räknar in 9.256.000 medborgare i landet.
Vi måste räkna reella jobb - 2010 är det 50.000 fler människor i sysselsättning än 2006.
Vi har 15.000 fler ungdomar i jobb idag än 2006.
Däremot har vi 50.000 fler arbetslösa idag än 2006 och vi har också 50.000 i åtgärder.
Dessa tal är i relation till andra länder som drabbats av den globala krisen väldigt lite, Sverige räknas som föregångsland även här, vi är bland de bästa i klassen.
När Annika Högberg tidigare talat om ”utförsäkring från sjukförsäkringen” så menar hon egentligen ”omförsäkrade”, för det är vad som sker.
Alliansen har på bara 3,5 år förvandlat utanförskap till gemenskap. Socialdemokraterna satte 550.000 personer 2006 i en gigantisk väntsal där det stod på en skylt ”Sjukförsäkrade och Sjukpensionerade”.
Dessa människor hörde inget från försäkringskassan på så långa perioder som 10 år. Idag är gränsen satt till 30 månader för en sjukskrivning, därefter blir du omförsäkrad om din sjukdom kräver detta.
Men visar det sig att du kan jobba 10 procent, kanske 20 procent så ska arbetsförmedlingen hjälpa dig till sysselsättning. Under dessa 30 månader jobbar man intensivt med din rehabilitering och din sjukdomsbild för att du inte ska hamna utanför arbetsmarknaden, om du så kan arbete det minsta. Målet är att du ska rehabiliteras och komma tillbaka till din arbetsplats. Det är denna arbetsplats som Högberg och Sahlin kallar ”stupstocken” - vi andra vet att det är en möjlighet till egen försörjning, till nytta, till utveckling, till välfärd.
Det är ändå ett märkligt faktum att 70 procent av de sjukskrivna från 2006 har hittat en arbetsväg nu.
Resterande har omförsäkrats i försäkringssystemet. Att en av historiens största sjukvårdsreformer inte sätter sig direkt är givet, det finns alltid svaga länkar när man organisatoriskt ska ta folk från utanförskap till gemenskap.
Det är en enorm omställning i den offentliga samhällsapparaten. Arbetslöshetsförsäkringen, A-kassan, är ingen parkeringsplats utan ska samverka med andra trygghetssystem. Det är inget evigt försäkringsstöd.
Det är en omställningsförsäkring, man ska ha hjälp av arbetsförmedlingen att snabbt hitta nytt jobb när man blivit av med det gamla. Arbetsförmedlingen är inte längre en låda dit folk går och får stanna i evighet i diverse åtgärder - den ska effektivt förmedla jobb, ge stöd, ge vägvisning till ny sysselsättning.
Sjukförsäkringen ska skapa trygghet, hitta vägar tillbaka och vara ett starkt skydd för de svårt sjuka.
(Ovan text publicerad i Vimmerby Tidning i måndags)