Familjen måste bygga upp sin ekonomi

Svar till Johan Dahlqvist:
Hur vi än resonerar Johan Dahlqvist, kan vi inte komma ifrån att jobbskatteavdraget är en stor reform för människors plånbok.
Det är synd att du inte tycker det är bra att metallaren på Ljunghälls fått en procentuell höjning av sin på 5,6 procent netto och vårdbiträdet i Vimmerby på 5,8 procent netto, bara sedan årsskiftet (tredje jobbskatteavdraget).
Du tycker detta är falsk matematik. Men titta på www.jobbskattavdraget.se och räkna själv.
Skälet till att du tycker det är dåligt är att sjuklönen och a-kassan blivit lägre. Min uppfattning är att det måste vara skillnad på att jobba och att inte jobba. Det är som alla andra försäkringar; du får inte full ersättning när nått händer, det finns en självrisk.
Att ge sjukskrivna samma ersättning som fullt arbetande innebar bland annat att vi fick över 500.000 sjukskrivna i utanförskap och mängder av sjukpensionärer som inte ville vara det, och de rödgröna var fullständigt passiva inför detta faktum.
Att mista jobbet är en katrastrof, jag håller med, a-kassenivån måste gå att leva på under den korta tid man ska vara mellan två jobb. Som jag ser det måste det byggas upp ekonomiska resurser inom familjen under de perioder man har jobb. Genom jobbskatteavderaget har folk fått mer i sin plånbok och kan alltså också avsätta mer till "självriskkontot" på sin försäkring.
Du ställer en intressant fråga: "Vem har störst chans att bli sjukskriven eller arbetslös, Glennfalk eller sjuksyrran på vårdcentralen."
Om du med mig avser företagaren generellt ska du veta att arbetslöshet för mig sannolikt innebär att jag gjort konkurs i mina företag, och då hjälper varken jobbskattavdrag, a-kassa eller sjukförsäkring utan allt jag äger försvinner. Vem lever under sådana förhållande i Sverige idag förutom företagarna?
Skulle jag bli sjuk så är det mycket tveksamt om jag kan vara sjukskriven. Datorn och jobbet fick nog följa mig till sjuksängen i så fall. För så är det för många företagare idag.
Du skriver att en familj med två barn står på bar backe när mamma och pappa blir sjukskrivna.
Jag har fyra barn, varav två hemmavarande. De betalar inte lånen till banken om jag blir sjukskriven. Jag har precis samma situation som dig.
Alla mina anställda har barn och villor. Eftersom företagaren är ägare i bolaget är det väl inte helt rätt politik (rödgrön) att se till att han/hon får sämre villkor att driva sitt företag - en konkurs skulle ju innebära att alla anställda blir av med jobbet. Eller ska facket driva företaget?
Min ideologi har aldrig varit att göra alla i Sverige lika fattiga. Och jag vill att välfärden ska tillföras alla, också företagaren som är lika viktig som sina medarbetare för att skapa tillväxt.
Där har du svar på dina ideologiska frågor.
Dina övriga frågor: Jag startade min karriär som springpojk och lärling. Jag har varit anställd i 15 år, varit egen i 23 år. Jag har erfarenhet både som anställd arbetare, tjänsteman och VD.
Jag har sett båda sidor och ett är klart: De som vill och kan jobba mycket ska få göra det och de ska få mer pengar i plånboken för det, och inte mötas av en stegrande skatt upp till 102% som Astrid Lindgren skev om en gång.
Samhället behöver dem och deras jobb för att kunna ta hand om de sjuka och svaga.
Du har inte tiden att lägga politik som jag har, skriver du, och avser förstås att det skulle vara en fördel tidsmässigt för mig att vara företagare.
Jag tror inte du riktigt känner min vardag om du tror att jag har gott om tid.
(Insändarsvar i Vimmerby Tidning)