torsdag 4 mars 2010

Landstinget är till ingen nytta...

Landstinget satt på Gränsö i Västervik i veckan och diskuterade vård bland annat.Här i Vimmerby driver landstinget vår vårdcentral (sjukhus vill vi gärna säga i Vimmerby) och vår folkhögskola. Sjukhuset har man år efter år nedmonterat till en vårdcentral.
(Kuriosa: man kan följa en del landstingspolitiker på webben där de sitter och twittrar eller bloggar, undrar om de vet att folk verkligen läser det de skriver... Googla gärna dina landstingspolitiker och koppla upp dig till deras blog eller twitter, det ger en bra bild av hur fokuserade de är och hur de tänker.)
Jag har precis fått en tidning i handen som Roxx gjort åt ett privat vårdföretag/koncern i Sverige.
Detta lovar detta privata företag som driver vård- och hälsovårdscentraler, mödravårdscentraler. barnavårdscentraler och specialistmottagningar:
- Du får tillgång till bra och öppen vård, på de tider som passar dig bäst.
- Du får kunnig och serviceinriktad personal som sätter patienten i focus.
- Det är enkelt att komma i kontakt med oss, våra mottagningar har generösa öppettider.
- Det är lätt att komma fram till oss på telefon.
- Det finns bokningsbara akuttider redan samma dag.
- Det finns drop-in-mottagning samma dag.
- Du har möjlighet att boka tid via internet på många av våra enheter.
Låter det inte jättebra?
Genom Vårdvalet har vi idag möjlighet att välja vård och vårdgivare.
Så här skriver man i tidningen:
"Primärvården är den nära och vardagliga sjukvården på vård- och hälsocentraler. Den tillgodoser de flestas behov av vård och omsorg. Målet med vårdvalssystem är att ge patienterna större inflytande, genom att fritt kunna välja mellan alla av landstingets godkända vårdleverantörer. Patienten väljer sin vård- och hälsocentral genom aktiv listning."
Detta har öppnat för privata vårdgivare och kanske vi är på väg till ett samhälle där patienten är den som gör valet av vårdgivare, och inte en politisk majoritet.
Jag hoppas det.
Tyvärr finns inte privata vårdgivare överallt, bara där det finns väldigt många människor. Ibland känner man att det skulle finnas alternativ, valmöjligheter.
Med åldrande föräldrar och svärföräldrar har jag de senaste 10-15 åren kommit i kontakt med den svenska vården ofta. Ett antal egna njurstensanfall har också lagts till erfarenhetsbanken.
Själv har jag en generellt positiv erfarenhet av närsjukvården i Vimmerby-Västervik och också Stockholm även om jag fick ligga i korridor och inte i sal, men med "de gamla" har det blivit en del dåliga erfarenheter av vården.
Eller vad sägs om att patienten väcks ur sin narkos på operationsbordet för att ett öga inte reagerade utan stod still. Fick huvudet röntgat, efter fyra timmar upptäckte läkaren att patienten hade ett emaljöga.
Stod det inte i journalen då?
Jodå.
Hade han inte läst den då?
Nej, men läkaren han bytte pass med precis innan operationen hade gjort det... men, som sagt, han hade ju bytt pass och räknade väl med att den tjänstgörande läkaren också skulle läsa journalen...Båda uppgav kategoriskt att de skulle göra en Lex-Maria-anmälan. Fortfarande två år senare var det inte gjort.
Denna händelse var början till en sjukdom hos denne åldrige man som sjukvården själva orsakade.
Eller vad sägs om patienten som klagade över smärta och fick morfin - tills de anhöriga förklarade att hans smärta kom från liggsår från galonmadrassen han låg på. Hmm... mänskliga faltorn.
Eller när min far låg sjuk, sjukvårdarna klagade på att han inte inte åt någon mat. När vi besökte honom upptäckte vi att medicinen fastnat som en seg massa i hans gom så han inte kunde svälja.
När jag fick bort den, och delade de hela inlagda päron de serverat honom (han som inga tänder hade...) så vräkte han i sig mat. Jojo, mänskliga faktorn i monopolvården.
Politikerna ska vara medvetna om att vården ut till patienterna inte alltid är den man skriver om i protokollen. Och att det kan gå snett när en mänsklig faktor är inblandad vet vi alla. Men ibland går det snett alldeles för många gånger för en och samma patient... Vad hjälper det att klaga, det finns ju ingen annan att vända sig till.
Det är monopolets ovillkorligha skoningslöshet mot kunden, brukaren.
Vi har nog kommit till vägs ände nu, tror jag... Det är dags att skrota landstingen, överföra närvården på kommunerna och privata vårdgivare och specialistvården dels på staten, dels på privata vårdgivare.
Monopolet måste brytas för patienternas skull, vi måste få välja bort dålig vård vare sig den är offentlig eller privat.
Landstingen är en kostsam, byråkratisk och politisk apparat som kostar alldeles för mycket och skapar alldeles för ojämlika villkor över landet.
Sjukvården borde utvecklas när det gäller bemötande, kundkänsla, specialistvård och närvård.Med offentlig och privat vård, finansierad med försäkringar och också viss del över skattsedeln , så tror jag att patienterna sätts i första rummet och vården generellt blir både bättre och billigare.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar