Debatten med Annika Högberg (s) i Vimmerby fortsätter. Så här skrev hon igår till mig på sin blogg:
Noggrann eller inte, jag kan inte tolka dig på annat sätt än att du ångrar dina 23 år och att du rekommenderar andra att låta bli företagande. Min förhoppning är att unga initiativrika människor inte lyssnar på dig i detta. Dessutom tycker jag att det är lite sorgligt. Jag har respekt för att företagare lägger oerhörd tid och stort engagemang i sin vardag. Men när företagare sjunger på i samma tonart oavsett vad som görs, vilka beslut som tas eller hur världen ser ut runt omkring, så blir det ett "vargen kommer"-syndrom av allt. Socialdemokratin har byggt ett samhälle där det finns en stark offentlig sektor som bland annt omfattar sjukförsäkringar, dagis, äldrevård och infrastruktur. Fackliga organisationer har tillsammans med arbetsgivare tagit ansvar för lönebildning, arbetsmiljö och andra för arbetsmarkanden viktiga frågor. Den svenska modellen. Jag vet inte vad du själv tycker har varit tyngst i företagandet. Men eftersom du tycks ha förtroende för att Mona Sahlin har erfarenheter som jag saknar så kan det kanske handla om de positiva trygghetsförändringar som föreslås, att även en småföretagare ska kunna få ersättning vid sjukdom. Exempelvis. När du nämner regelkrångel så verkar det vara svårt att komma till rätta med. Din egen regering har inte fallit Svenskt Näringsliv på läppen i den frågan. Mera krångel, inte mindre, har Maud Olofsson tydligen ordnat. Samhällsbyggnad som ska resultera i mycket gott för många tar tid och tarvar att det finns en skattebas.
Jag kommenterar detta så här:
Ännu en kommentar Annika: jag har varit anställd i 17 år, och företagare i 23 på ett ungefär. Jag var med och startade journalistklubben på Vimmerby Tidning och kan väl både fackets och arbetsgivarens roll. Det handlar inte alls om det, jag tycker tvärtom att det är bra att vi har två parter. Unionen är alltid välkommen på mina företag. Jag har erfarenhet från båda sidor och har dragit slutsatser av det jag upplevt. Det handlar om den attityd som socialdemokratiska regeringar skapar (alla över en kam, tyvärr) till företagande. Vi har alltid kännt att det varit fult att driva företag. Det jag skrev, och som du envisas med att tolka på ditt sätt, är att den attityden verkar fortfarande hos socialdemokraterna och om ditt parti kommer till makten och OM jag varit ung igen och skulle starta företag skulle jag inte göra det. Är det inte ett problem tycker du? Nej, jag avråder inte unga att starta företag för vi har kommit en bit på väg i attitydförändringen med Alliansen. Men fortfarande finns den attityden hos er socialdemokrater. Om vi får en s-regering skulle jag direkt avråda unga från att starta företag. Det är i omtanke om dem. Med en s-regering ska man ta ett offentligt jobb, det är det allra tryggaste. Se bara på RUT-debatten. Du fokuserar mer på att folk som du anser högavlönade (+16.400 kronor i månaden) får en fördel snarare än att en invandrare kan skapa ett jobb/företag för sin försörjning. Ni (s) ser det mesta till nackdel för en som driver företag. Det är viktigare att alla är lika fattiga istället för lika rika. Det skapar ingen utveckling. Den gamla klyschan att det är OK att vinna en miljon på Triss men inte att tjäna dem på företagande lever i allra högsta grad i s-leden.
Och här ytterligare lite text:
Notera att Annika kommenterar att den socialdemokratiska regeringen byggt upp trygghetssystemen, att facket tagit ansvar för lönebildning, arbetsmiljö etc. Inte ens i denna debatt kan hon våga sig på att tacka småföretagen i Sverige för deras insats när folkhemmet byggdes. Vem tror hon startade företagen? Även om planekonomin varit nära så fanns det nog en och annan svettig småföretagare som slet för att få in den 55-procentiga skatten till folkhemsbygget.
Till och med Astrid Lindgren tyckte det var nog och skrev omn Pomperipossa som hade över 100% i skatt.
Men det Annika skriver, beskriver väl "två olika samhällen" som hon själv inledde sin insändare med.
I Alliansens samhälle är det rättvist för alla. Skyldigheter och rättigheter. Jobb till alla, rättvis vård, omsorg, skola till alla. Valmöjligheter till alla. Det är det arbetet som pågått sedan 3,5 år och som jag är säker på kommer att uppskattas den 19 september, om inte förr.
Observera "alla" - inte "vissa".
I Annikas samhälle är småföretagare en andra sortens människor, som man kan ställa krav på, de ska ordna jobb och sköta alla sina papper (snart 4 timmar om dagen med pappersexercis som (s) byggt upp och som Maud Olofsson nu försöker minska) och de ska i princip vara tysta och inte klaga.
Nej, det samhället vill jag inte råda någon ungdom att starta företag i.
Och jag hoppas verkligen inte att Annika och hennes kamrater i (s) får börja bygga tillbaka KrångelSverige utan att Alliansen får fortsätta sitt saneringsarbete för fler jobb och där man ser värdet av företagande. Något vi alla lever på.
MG överdriver om företagens pappersjobb. Det är ju bara att höja priset, för vad administrationen kostar, eftersom alla konkurrenter har samma pappersexercis och det blir således konkurrensneutralt. De lagar vi har är beslutade av riksdagen och Alliansen har väl bara lättat på revisionsplikten.
SvaraRaderaDe som har ideér startar företag vilken regering vi än har i landet, det är det enda sättet att blir rik på, men det krävs energi och det har företagare. På ett tjänstemannajobb inom offentlig sektor blir du aldrig rik, och du kan sägas upp där också.
@Usain, och de som konkurrerar internationellt till vem ska dom fakturera sina administrativa kostnader? S högkvarteret på Sveavägen 68.
SvaraRaderaSjälvklart är det så att i en population så finns alltid de jag kallar för "die hard" entreprenören som MG är ett exempel på. De driver företag även i den värsta motvinden. DEt som vi som samhälle kan göra är att uppmuntra de som är mittimellan och ofta kvinnor där vi i Sverige ligger bland dom sämsta i EU.
Så andelen kvinnor är indikatorn på entreprenörsmarknaden.
En entreprenör ser sin idé och den överskuggar allt. All "motvind" upptäcks inte i startstadiet. Efter 23 år så har man definitivt fått motvindens innehåll beskriven, och hade man förstått den i starten hade man verkligen övervägt om det varit värt besväret.
SvaraRaderaRisken att kallas kverulant är uppenbar. En lärare, metallare eller sjuksköterska som klagar över sin lön kallas aldrig kverulant. En företagare, som aldrig klagar över sin lön hur dålig den än är, men som klagar över samhällets attityd till hans arbete kallas genast kverulant. Också det ett uttryck för att en företagare blivit andra klassens medborgare i det socialdemokratiska "folkhemmet", en attityd uppbyggd under decennier.