Framtiden för Vimmerbys pensionärer

När jag växte upp i Stjärnhusen i Vimmerby på 1950-60-talet fanns det bara en sorts gamla.
Jag kallade dom kort och gott pensionärer. Allihop.
De fanns i en och samma "bunt" - och många skrattade åt Hasse & Tages ironiska lösning på denna växande skara; "Bunta ihop dom och slå ihjäl dom".
Idag är det nog många gamla som, även om man inte blir ihjälslagna, uppfattar sin situation som diplomatiskt sagt "ej prioriterad".
I detta val blir de nog det, trots allt.

Nej, numera är våra äldre inte "en och samma bunt". De är olika och har olika behov.
En grupp vill jag kalla för "yngre äldre".
Det är de som nyss fyllt 65 och som inte vill kännas vid att de är pensionärer; aktiva, friska och spendersamma. De har det bra och kör för fullt tills de når 75 ungefär.
Från 75 år har vi en grupp jag vill kalla för "pensionärernas medelålder". De är friska, aktiva och spendersamma i bästa fall - men en del av dem är sjuka och besöker vårdcentralen allt oftare, behöver hjälp hemma allt oftare och söker mindre boende än villan. (För dem är RUT-reformen bra, bland annat.)
Gruppen "äldre äldre" är 80+ och majoriteten av dem är i behov av medicin och vård av något slag. Visserligen fortfarande rörliga; seendet fungerar, hörseln fungerar, händerna fungerar, fötterna fungerar men diverse ålderskrämpor kommer dagligen, fler och fler till antalet. En grupp av dem är dock drabbade av demens eller kraftig fysisk ohälsa.
I många fall är make i ett stadium, och maka i ett annat.

När jag nu debuterar som politiker ser jag denna stora grupp pensionärer inte alls en homogen bunt, som den kanske var förr i tiden. Idag, när vi blir äldre och äldre, kan vi urskilja olika grupper med olika behov, olika "vardag".
Har man inte inlevelseförmåga att förstå den här stora gruppen människor så tycker jag framtiden har en mörk horisont också för mig; jag kommer också att bli gammal, hur kommer man att ordna för mig?
Jag tillhör inte den grupp som vill bosätta mig i Thailand; jag vill bo kvar i Vimmerby, åldras här, åka ut på sjön och fiska, gå på Tobo och spela golf. I den bästa av ålderdom som jag bara kan önska mig, men inte vet något om.
För mig är det viktigt att jag verkar för valfrihet; möjlighet att välja boende som passar individuellt, möjlighet att få laga mat själv eller att få lagad mat från restaurang, att välja en och samma läkare och en och samma hemvårdare, att...
Jag kommer att se den här gruppen även efter valet och jag kommer att verka för "skräddarsytt" så långt det bara går.

Det är dom tankarna jag har när jag funderar på hur generationerna före mig vill ha sitt boende, sin omsorg, sin mat, sina soffor, sina promenadvägar, sina aktiviteter. det får inte handla bara om pengar när det gäller dom; dom har ju betalat för oss alla aktiva i alla år tidigare!
Kan inte vi betala åt dom, som våra barn ska betala åt oss när vi blir äldre?
Över äldreomsorg, över äldreboende och över maten de äter har vi i kommunen makt.
Den tänker jag utöva och detta är inte röstfiske, som kanske somliga tror.
Förutom inlevelseförmåga är det självbevarelsedrift.
Ty att jag själv blir äldre blir mer och mer påtagligt ju äldre barnen blir.